Att släppa taget och medvetet välja att acceptera det som är här och nu är det första nödvändiga steget i din förändringsprocess.
Situationer är vad de är och först när vi kan se det och är sanna mot oss själva och andra kan vi påbörja något nytt. Jag ser livet som en ständig utvecklingsresa. Det vi lärt oss idag kommer att förändra det som sker oss imorgon. Vi kan också hjälpa till att lära oss av det som sker genom att göra nytt, men först måste vi acceptera här och nu. Om vi i alla situationer varje dag försöker att tänka möjligheter och framåt så blir det snart ett sätt att förhålla oss till vårt liv, vilket därmed leder oss framåt och ger oss en känsla av kraft och självtillit.
Motsatsen till acceptans är förnekelse, att fastna i ältande av saker som hänt oss tidigare eller att inte vilja se det som är och vårt bidrag till det. Om vi börjar med att ta reda på hur vi vill känna oss, vad vi önskar oss av livet och behöver för att må bra a så är det lättare att kunna sortera bort det som stjäl vår energi, upptar våra tankar och känslor varje dag.
För att kraftfullt kunna skapa det som får oss att må bra behöver vi först känna att vi är värda det. Många lever med gamla känslomässiga upplevelser där någon som vi varit beroende av eller som vi knutit an till berövat oss kärlek, respekt och omtanke. Ibland är vi inte medvetna om vilka spår det har lämnat efter sig i form av sår och rädsla. För att slippa uppleva samma smärta igen så fortsätter vi att inte förvänta oss mera utan skyddar oss genom förnekelse och överlevnadsstrategier.
För att vara mottaglig för kärlek, respekt och omtanke behöver vi också kunna ta emot det och våga behöva och förvänta oss det. Ja till och med våga tacka nej till allt annat som inte har fått oss att må bra.
– ”Jag nöjer mig hellre med lite än att riskera att bli helt utan” är det många som tänker. Det som händer då är att man stagnerar i sin förmåga att utvecklas i sin/sina relationer. Dessutom ger man näring till någon annan som har eller därmed utvecklar ett destruktivt beteende gentemot dig.
Många hittar också acceptansen i att nöja sig med det man får. Det finns inga rätt eller fel här men min erfarenhet som individuell- och parterapeut är att dessa personer sällan blir riktigt till freds med sig själva och sitt liv. Förr eller senare så uppstår en tomhet som blir svår att bära.
relationskonsulten 