relationskonsulten

Utveckla dina relationer och öka din livskvalitet!


Lämna en kommentar

Lögnerna är värre än otroheten

De flesta som blivit svikna och kränkta av en partner som sökt uppmärksamhet och bekräftelse på annat håll kan komma över själva otroheten lättare än de lögner som läggs fram.

En bedragare har sällan som avsikt att lämna sin partner. De tror att de kan komma undan med skicklig planering, smygande och lögner. När hen sedan blir påkommen, delvis eller helt så är det lätt att trassla in sig. En sviken person utvecklar snabbt en skicklighet i att bli detektiv. Man ska inte underskatta en misstänksam partner.

Skulle den svikne få veta hela sanningen så är det lättare att börja bearbeta och förlåta. Upptäcker denne däremot lögn efter lögn så blir förvirringen och otryggheten total. Lögner väcker en skrämmande känsla av en ”främling” i sin partner medan sanning och uppriktig ånger helar och hjälper till trygghet och läkning över tid.

Att tro att man skyddar sin partner genom att inte säga hela sanningen, är den enkla fega vägen som gör att processen blir än mer smärtsam och risken för separation ökar.

Förtrollningen är bruten och personen som man älskade känns mera som en främling.

Annonser


Lämna en kommentar

Värsta fienden vid reparation av otrohet.

Oväntat nog så vågar jag säga av erfarenhet att den största faran för reparationsarbetet är bedragaren själv. Man skulle kunna tro att det är svårast för den som blivit bedragen att klara att förlåta och vilja/våga tro på tillit till sin partner igen. Det jag upplever i mitt dagliga arbete är att det är bedragarens oförmåga att göra de uppoffringar som krävs som är det som bidrar till att läkeprocessen tar extra lång tid eller kraschar helt.

Den som blivit bedragen hamnar i att känna sig bortvald, ratad, ensam, utsatt och får en kraftigt minskad självkänsla. I grund och botten längtar ofta hen efter att se tydliga tecken på att vara den som är värd att kämpa för. Det kan komma motstridiga signaler från den bedragne som är sårad som fäktar, slåss och säger elaka saker, allt för att få en reaktion och se uppriktig ånger och empati.

Vad hen oftast längtar efter egentligen är en beslutsam partner som är beredd att stå kvar, ta emot alla smällar för att sedan ta hand om den bedragne med en tålmodig omtanke, värme och kärlek.

I övervägande fall när par väljer att separera efter otrohet är det bedragaren som ger upp kampen då de inte orkar under tid att mötas av besvikelse och misstroende. Hen känner sig ofta skamsen, dålig, ansvarslös och omdömeslös. I ett sådant läge kan det vara mera lockande att fly undan än att härda ut och ta sig vidare till en ny utvecklad version av relationen.

Den bedragare som är beredd att över tid ge det lilla extra av omtanke, klara att stå kvar stark och svälja tills partnern har fått ut sin ilska, ledsenhet och besvikelse kommer att få lön för mödan. När den bedragne vågar tro på att partnern verkligen är beredd att ta sitt ansvar finns goda förutsättningar att tillsammans gå vidare till en utvecklad, tryggare glädjefylld relation.

Man ska inte blunda för de fördelar som faktiskt kan komma med en utredd, läkt otrohet.


Lämna en kommentar

När vi lyckas locka fram det bästa hos varandra

”-Vi kompletterar varandra med våra olikheter” eller ”-Vi är så lika, tänker lika och har gemensamma intressen” har vi nog alla hört sägas någon gång.

De flesta vill känna och hjälpa till att skapa en ”bra” kärleksfull relation, ELLER intala oss själva och vår partner eller omgivning att vi har det.

Att vara lika eller olika är inte tillräckligt när vi hamnar i svåra situationer. Det fungerar kanske så länge vi är i förälskelse-fasen. Vi kommer inte ifrån att göra jobbet med att lära känna varandra på djupet och hitta viljan att förstå hur vår partner fungerar även i svåra stunder för att trygghetsförsäkra vår relation.

Mitt syfte är inte att måla upp en problembild utan att inspirera till att förebygga för en långsiktig, glädjefylld, trygg relation.

Har var och en gjort jobbet med att ta reda på VEM jag vill vara, HUR jag vill känna mig och HUR jag vill uppfattas och jobbar och lever efter det, då ökar förutsättningen att också kunna plocka fram det bästa hos vår partner. Ofta blir responsen att vi möts av samma respekt och omtanke, en partner som också vill locka fram det bästa i oss.

Det här är ett medvetet målinriktat arbete som kommer att upplevas som ansvarsfullt, attraktivt och respektfullt. Motsatsen är omedvetet reaktivt beteende. Det skapar onödiga bråk, otrygghet, ledsenhet, missförstånd och kan bli svårt och ta tid att reparera.

Det du är medveten om kan du styra, det du är omedveten om styr dig!

Jag har sett många exempel på när par plockar fram det sämsta hos varandra, samt par som lockar fram det bästa hos varandra och får varandra att le, utvecklas och må bra tillsammans.

Att skapa och upprätthålla en glädjefylld, trygg relation är ett ansvarsfullt arbete vi behöver göra varje dag!


Lämna en kommentar

Behålla värdighet och våga tro på kärleken efter otrohet och svek. 

Även om du har en partner som varit otrogen och svikit dig så är DU fortfarande densamma. 

Var och en bär själv ansvaret för de val vi gör. För att avgöra om det är värt att ge den du håller kär en andra chans kan det vara ett svårt beslut då det finns två sidor av myntet. 
En sida är dina känslor, du både älskar din partner och känner dig obegripligt sviken/sårad av den du vill ska vara där för dig närmast ditt hjärta när du behöver. Den du önskar ska vara din trygghet, en person du kan anförtro dig åt och alltid kan lita på.

Den andra sidan är ditt förnuft, moral, egna värderingar, erfarenheter och medvetenhet om vad ditt eget bästa är. Glöm aldrig bort att din egen värdighet äger du. Den kan ingen ta ifrån dig. Du bestämmer vem du vill vara och så också din partner. 
Om du skulle välja att förlåta din partner trots att vissa vänner skulle avråda så är ändå beslutet ditt och så även konsekvenserna. 
Det finns dock en sak som är lätt att glömma. Att ta ansvar för vad DU behöver och vill ha för att må bra. Om du klarar av att ta ansvar för dig själv och vara snäll mot sig själv så att du kan må bra under tiden som din partner försöker bygga upp din tillit igen så kan det inte gå så fel. 
Svikna personer som inte vågar kräva förändring, ställa nya högre krav och ha förväntningar är de som kan råka illa ut och bli offer för nya svek. Om man inte agerar på ett nytt sätt så kommer ingen förändring att ske. Visar du att du sätter högt värde på dig själv så hjälper du din partner att också värdera dig högre. Lätt dock att tappa självkänsla och självförtroende när partnern av ”någon” anledning valt att vara otrogen med någon annan. 

Det är inte bara en person som behöver förändras om relationen ska bli sund, respektfull och ärlig igen. Det är sällan eller aldrig ens fel om man upplever obalans i relationen. 
Goda tecken på att din partner är beredd att göra det jobb som krävs för att du ska börja känna tillit och må bra igen är: 

Om din partner villig att:

  • Svarar lugnt, öppet och ärligt på dina frågor så länge du behöver det?
  • Finns där för dig för att hjälpa dig med din smärta, sorg och ilska efter sveket?
  • Gör avkall på vissa saker i sitt liv som kan upplevas hotfulla för dig efter sveket?
  • Berättar ärligt om tänkbar anledning till varför det kunde hända.(kan i detta läget vara utmanande att säga saker som kan upplevas som kritik eller att din partner verkar vilja ge dig skulden istället, eller att det kan låta som en dålig ursäkt). Det är dock viktigt med ärlighet trots allt för att vara trovärdig även om det gör ont för den svikne. 
  • Villig att göra stora förändringar som följd av otrohet. T.ex. att partnern haft en affär med kollega eller haft sex i er bostad. Nödvändig förändring kan då vara att byta jobb eller byta bostad. 
  • Det du behöver känna är att din partner går till handling och inte bara pratar. 

Det finns hur mycket som helst att säga om detta.

Lycka till!


3 kommentarer

Utmanande att skapa tillit efter otrohet

Otrohet är en relativt vanlig företeelse i kärleksrelationer. Ofta saknar den som är otrogen förmåga att ta ansvar för sitt beteende av olika anledningar. Denne saknar ofta mod att kommunicera sina behov och eventuellt missnöje till sin partner i god tid. Det är inte ens säkert att den här personen förstår att den har ett otillfredsställt behov som den behöver ta på allvar fören det är för sent. När personen i fråga blir upptäckt har denne satt sig i en mycket svår situation. Otrohet handlar sällan om att personen i fråga vill lämna sin partner. Man hemlighåller därför sin ”affär” för att inte riskera att förlora sin partner. Då man inte hade för avsikt att vare sig lämna sin partner eller att bli upptäckt så upplevs det den här personen säger som otillräckligt, tafatt, obegripligt och icke trovärdigt. En tuff rak utfrågning kommer oundvikligen i det här läget.

Den otrogne trasslar ofta in sig i mindre eller större lögner eller s.k. halvsanningar för att tona ner omfattningen av sveket samt för att minska smärtan hos sin partner. När krisen är ett faktum kräver partnern att få veta ALLT och lite till och ställer jobbiga obekväma frågor. Här gäller det för den otrogne att hålla tungan rätt i mun för att inte bli avslöjad i ytterligare lögner, eller så väljer personen helt enkelt att berätta allt ”göra en pudel” och lägga alla kort på bordet. Den svikne är i det här läget på sin vakt, läser in allt hos sin partner, kroppsspråk och om den talar sanning eller inte. Den svikne kan inte lita på något annat än sin magkänsla. Det är ganska lätt att se när en person ljuger men det kan vara svårare att kunna bevisa det.

Känslan av skam blir ofta ett hinder för den otrogne personen att orka genomlida det tuffa arbete som väntar med att vinna tillbaka sin partners förtroende. När otroheten blivit ett faktum kommer den svikne kräva att få veta allt för att överväga att välja att stanna kvar i relationen och ge sin partner en ny chans. Här är det svårt för den otrogne då den behöver ta en risk att antingen bli lämnad av att hela sanningen kommer fram men också risken att bli upptäck med ytterligare en lögn om denne väljer att inte berätta hela sanningen.

Om paret väljer att göra ett försök med att hitta tillbaka till varandra igen så är det nu det tuffa arbetet börjar. Den svikne behöver få tid att bearbeta och ställa frågor om och om igen, känna stöd och vilja från sin partner att vara tålmodig och göra eventuella uppoffringar för att återupprätta tillit igen. Den svikne behöver känna att den otrogne är beredd att göra allt och lite till för att rädda relationen och få sin partner att må bättre och bli trygg igen. Den ”otrogne” behöver finnas där för sin kära för att svara på frågor, vara ett stöd, en famn och hjälpa den svikne att åter få känna sig värdefull och respekterad. Det här arbetet är jobbigt, tidsödande, tröttande och krävande. Här krävs tålamod, vilja och lyhördhet. Minsta tecken på frustration och otålighet över att processen tar för lång tid från den som varit otrogen, kan rasera flera veckors hårt arbete då den svikne åter känner sig sviken och inte tillräckligt viktig.

Det är ofta här som den otrogne partnern ger upp, agerar med frustration och börjar tappa sitt tålamod. Den otrogne har det så jobbigt här där denne gång på gång dag efter dag blir påmind om sitt ”dåliga omdöme” sitt tvivelaktiga beteende som ger en känsla av att vara en usel och dålig person. Denne tvingas lära sig att bära ”hundhuvudet” med värdighet tills partnern inte längre kan tvivla på vem/vad som är viktigast. Vanliga frågor här är: – Hur kunde du göra så här mot mig? Vad tänkte du på? – Var det värt att riskera oss för att få ha sex med den här personen? – Hur ska jag kunna lita på dig nu? – Hur många gånger har du gjort så här? O.s.v.

Den otrogne personen börjar känna en otålighet och vill gå vidare, glömma det som varit, få tillbaka sin värdighet och glädje. I den här otåligheten är det vanligt att den otrogne får nog av att ”ta skit” och börjar då att lägga över den ”skiten” på sin partner genom att uttrycka irritation och kritisera hur jobbig den svikne har blivit. Det kan till och med vara så att den otrogne uttrycker att den svikne har blivit en bitter jobbig person, det den svikne ofrivilligt blivit på grund av sveket.

Den person som här lyckas med konststycket att helhjärtat ta ansvar för det som gick snett, har möjlighet att gå i mål med att få vara i en stärkt relation där man blivit en ny version av varandra i relationen. Man kanske till och med upptäcker att relationen har fördjupats och utvecklats till att bli ännu starkare.

Ovan text är skriven utifrån erfarenheter som jag fått i mitt arbete med par. Ovan beteende gäller naturligtvis inte alla i denna situation men det är vanligt förekommande.

Anneli Östling
Parterapeut och relationsrådgivare


Lämna en kommentar

Varför stannar många kvar i en relation de borde lämna?

Vad är det som gör att det kan vara så svårt att lämna en destruktiv relation, trots att hela ens inre skriker av smärta, frustration, ensamhet och längtan efter att få vara och bli älskad för den man egentligen är? Vad är det som får en att stanna och bara acceptera allt det destruktiva medan själen, livsglädjen och självkänslan långsamt dör?

Många skulle nog spontant säga barnen, att man vill hålla ihop för barnens skull så att de ska få ha båda sina föräldrar under samma tak, men frågan är hur mycket det gynnar barnen när de ser hur dåligt föräldrarna mår och hur illa de gör varandra. Det behöver inte heller vara gräl utan nog så illa att växa upp i ett kärlekslöst hem. Barn ser och känner trots att man som vuxen tror att man kan dölja det som händer.

Det är mycket vanligt att personer upprepar gamla mönster. Har man inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda som barn så är det vanligt att inte förvänta sig att få det som vuxen heller. Det man lärt sig är att finnas där för andra, att ta ansvar för sig själv och ibland till och med ta ansvar för sina föräldrar. Det ger en känsla av att vara behövd men att inte själv få behöva. Det är så många olyckligtvis lärt sig att leva sitt liv. Det är därför lätt att detta mönster fortsätter som vuxen i egna relationer.

Steget att våga förvänta sig eller kräva att få finnas med sina behov med sin partner blir mycket utmanande. Som barn lär vi oss denna överlevnadsstrategi men som vuxen lär vi vår partner att ta oss för given. Det kommer en dag när vi känner oss tomma, ledsna, övergivna och oviktiga och då börjar kritisera vår partner för att inte bry sig om oss. Troligtvis hänger partnern då inte med i svängarna utan går till försvar. Då är det dags igen! Den andra känner sig avvisad igen, får inte finnas med sina behov och det finns anledning att upprepa mönstret ännu en gång till för att se om man kan få känna sig betydelsefull och älskad den här gången. Det är ganska vanligt att personer även står ut med upprepade otrohetsaffärer. Skam den som ger sig! Det vittnar om hur viktigt det är för oss att känna oss älskade.

Även om det kan finnas praktiska anledningar att vänta med en separation så tror jag att de största anledningarna istället är känslomässiga, som i ovan beskrivning. I sin längtan efter att få känna sig älskad vill vi människor inte gärna ge upp hoppet, utan i det längsta vill vi tro att den andra personen ska vilja förändras. I verkligheten sker det nästan aldrig att människor spontant förändras utan någon form av kris som tvingar fram en förändring. Undantaget är människor som är naturligt förändringsbenägna och aktivt lägger stor vikt vid att ta ansvar för sin egen utveckling och sitt välmående. Dessa personer hamnar sällan i en sådan här situation. I en relation kommer inte krisen och förändringen förrän separationen är ett faktum.

Att ta steget att lämna en relation innebär att ta steget ut ur trygghetszonen och det är ett svårt steg att ta, speciellt om den personliga tryggheten och självvärdet är förankrat i relationen istället för i den egna personen.”Man vet vad man har men inte vad man får” och det resonemanget handlar om osäkerhet inför det okända, rädslan för att vara lämnad åt sitt eget öde, att behöva klara sig själv utan ett stöd att luta sig emot, både fysiskt, emotionellt, praktiskt och ekonomiskt.

I slutänden när allt är över och det nya livet kommit på plats är det vanligt med tankar som ”Varför väntade jag så länge? Nu äntligen känner jag ju igen mig själv igen.” De flesta relationer förtjänar en andra chans och att man verkligen anstränger sig för att försöka få det att fungera även under svåra perioder, men ingen människa förtjänar att förtvina i en relation som för länge sedan har slutat att andas. Till vilket pris?


Lämna en kommentar

Kommunikation och samspel i relationen

När man slutar att kommunicera i sin relation så ersätts det ofta av kritiserande, missnöje, gräl och distanstagande.

När personer träffas och går in i förälskelse så talar kärleken sitt eget tydliga språk. Det kan räcka länge att pussas och visa varandra sina bästa sidor. Det som kommuniceras är planer dag för dag, visioner och möjlighet för en gemensam framtid.

När jag möter par i parterapi så kan det vara första gången som de hör sin partner berätta om sina behov samt sårbara punkter. Det kan vara första gången som partnern vågar berätta om hur svårt de tycker att det är att vara i relationen. Tillsammans med parterapeuten blir de tryggare i att våga säga hur de känner och upplever situationen.

Jag skulle önska är att nyblivna par skulle ägna tid till att lära känna sin partner bättre, på ett djupare plan. Vara nyfiken på vad som kan vara extra känsligt eller sårbart hos sin partner utifrån tidigare erfarenheter och upplevelser. Jag skulle kunna kalla det att trygghetsförsäkra sin relation. Att helt enkelt göra en riskanalys hur oromantiskt det än låter.

Som tur är så kan man göra detta arbete även senare men då ofta med en del försvårande omständigheter, såsom en partner som tappat tillit, trygghet och tron på relationen och sin partner. När det gått lång tid och kommunikationen har förvandlats till ett nödvändigt ont med gräl om vem som ska göra vad, en maktkamp som handlar mera om vem som har/gör rätt eller fel så kan det ha bidragit till att man känner sig mera som fiender än som en kärleksrelation. Här kan det ibland vara nödvändigt att ta hjälp.

Den snabbaste vägen ut ur detta är att båda behöver vara beredda på att anstränga sig att hitta sin vilja att GE för att kunna få det man längtar efter eller behöver. En annan viktig sak är att hjälpa varandra genom att erbjuda en trygg plats för att den andra ska våga visa sin sårbarhet.

Jag har inte sagt att det är enkelt MEN det är nödvändigt för att återfå kontakt med sin partner.

Att visa sin sårbarhet är många gånger det enda som kan få partnern att förstå och bli berörd av dig. Det får också partnern att känna sig viktig och behövd. Något vi ofta glömmer bort då vi är rädda för att ställa krav eller ha förväntningar på vår partner.

Exempel på att visa sårbarhet är att förklara och ta ansvar för hur du känner istället för att säga något i vredesmod till din partner. Undvik personangrepp, det leder oftast till att din partner blir defensiv och känner sig anklagad. Detta resulterar nästan alltid till bråk.

Prova att säga: ”det gör mig ledsen när du inte vill lyssna på mig, det känns som att jag inte är viktig för dig” istället för att säga: ”jaha, nu gör du som du ALLTID gör, du bara tänker på dig själv och struntar i hur jag känner.”

Det som ofta istället händer när man inte vågar visa sin sårbarhet är att man går in i sitt försvar och kritiserar sin partner eller distanserar sig. I de flesta relationer finns en av vardera. Den ena kritiserar och den andra drar sig undan.

Det mesta går att reparera men först behöver man bli medveten om vad som händer i relationen.