Att bygga kärlek och förtroende innebär att verkligen helhjärtat lyssna till sin partners behov. Otrohetsakuten hjälper dig att positivt uttrycka dina individuella behov som ger din partner möjlighet att faktiskt förstå vad som gör dig trygg. Det är nyckeln till en långsiktig relation.
Kärleken behöver daglig omsorg och näring!
Att ställa rätt frågor och visa empati är färdigheter som är det enda som kan öka intimiteten och förbättra känslomässig kontakt i relationen. Använd Appen ”Otrohetsakuten” och processen ”Trygghetssäkra och Förebygg” för att få guidning i att nå fram och förstå din partner.
Vad är det som gör att det kan vara så svårt att lämna en destruktiv relation, trots att hela ens inre skriker av smärta, frustration, ensamhet och längtan efter att få vara och bli älskad för den man egentligen är? Vad är det som får en att stanna och bara acceptera allt det destruktiva medan själen, livsglädjen och självkänslan långsamt dör?
Många skulle nog spontant säga barnen, att man vill hålla ihop för barnens skull så att de ska få ha båda sina föräldrar under samma tak, men frågan är hur mycket det gynnar barnen när de ser hur dåligt föräldrarna mår och hur illa de gör varandra. Det behöver inte heller vara gräl utan nog så illa att växa upp i ett kärlekslöst hem. Barn ser och känner trots att man som vuxen tror att man kan dölja det som händer.
Det är mycket vanligt att personer upprepar gamla mönster. Har man inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda som barn så är det vanligt att inte förvänta sig att få det som vuxen heller. Det man lärt sig är att finnas där för andra, att ta ansvar för sig själv och ibland till och med ta ansvar för sina föräldrar. Det ger en känsla av att vara behövd men att inte själv få behöva. Det är så många olyckligtvis lärt sig att leva sitt liv. Det är därför lätt att detta mönster fortsätter som vuxen i egna relationer.
Steget att våga förvänta sig eller kräva att få finnas med sina behov med sin partner blir mycket utmanande. Som barn lär vi oss denna överlevnadsstrategi men som vuxen lär vi vår partner att ta oss för given. Det kommer en dag när vi känner oss tomma, ledsna, övergivna och oviktiga och då börjar kritisera vår partner för att inte bry sig om oss. Troligtvis hänger partnern då inte med i svängarna utan går till försvar. Då är det dags igen! Den andra känner sig avvisad igen, får inte finnas med sina behov och det finns anledning att upprepa mönstret ännu en gång till för att se om man kan få känna sig betydelsefull och älskad den här gången. Det är ganska vanligt att personer även står ut med upprepade otrohetsaffärer. Skam den som ger sig! Det vittnar om hur viktigt det är för oss att känna oss älskade.
Även om det kan finnas praktiska anledningar att vänta med en separation så tror jag att de största anledningarna istället är känslomässiga, som i ovan beskrivning. I sin längtan efter att få känna sig älskad vill vi människor inte gärna ge upp hoppet, utan i det längsta vill vi tro att den andra personen ska vilja förändras. I verkligheten sker det nästan aldrig att människor spontant förändras utan någon form av kris som tvingar fram en förändring. Undantaget är människor som är naturligt förändringsbenägna och aktivt lägger stor vikt vid att ta ansvar för sin egen utveckling och sitt välmående. Dessa personer hamnar sällan i en sådan här situation. I en relation kommer inte krisen och förändringen förrän separationen är ett faktum.
Att ta steget att lämna en relation innebär att ta steget ut ur trygghetszonen och det är ett svårt steg att ta, speciellt om den personliga tryggheten och självvärdet är förankrat i relationen istället för i den egna personen.”Man vet vad man har men inte vad man får” och det resonemanget handlar om osäkerhet inför det okända, rädslan för att vara lämnad åt sitt eget öde, att behöva klara sig själv utan ett stöd att luta sig emot, både fysiskt, emotionellt, praktiskt och ekonomiskt.
I slutänden när allt är över och det nya livet kommit på plats är det vanligt med tankar som ”Varför väntade jag så länge? Nu äntligen känner jag ju igen mig själv igen.” De flesta relationer förtjänar en andra chans och att man verkligen anstränger sig för att försöka få det att fungera även under svåra perioder, men ingen människa förtjänar att förtvina i en relation som för länge sedan har slutat att andas. Till vilket pris?
Att släppa taget och medvetet välja att acceptera det som är här och nu är det första nödvändiga steget i din förändringsprocess.
Situationer är vad de är och först när vi kan se det och är sanna mot oss själva och andra kan vi påbörja något nytt. Jag ser livet som en ständig utvecklingsresa. Det vi lärt oss idag kommer att förändra det som sker oss imorgon. Vi kan också hjälpa till att lära oss av det som sker genom att göra nytt, men först måste vi acceptera här och nu. Om vi i alla situationer varje dag försöker att tänka möjligheter och framåt så blir det snart ett sätt att förhålla oss till vårt liv, vilket därmed leder oss framåt och ger oss en känsla av kraft och självtillit.
Motsatsen till acceptans är förnekelse, att fastna i ältande av saker som hänt oss tidigare eller att inte vilja se det som är och vårt bidrag till det. Om vi börjar med att ta reda på hur vi vill känna oss, vad vi önskar oss av livet och behöver för att må bra a så är det lättare att kunna sortera bort det som stjäl vår energi, upptar våra tankar och känslor varje dag.
För att kraftfullt kunna skapa det som får oss att må bra behöver vi först känna att vi är värda det. Många lever med gamla känslomässiga upplevelser där någon som vi varit beroende av eller som vi knutit an till berövat oss kärlek, respekt och omtanke. Ibland är vi inte medvetna om vilka spår det har lämnat efter sig i form av sår och rädsla. För att slippa uppleva samma smärta igen så fortsätter vi att inte förvänta oss mera utan skyddar oss genom förnekelse och överlevnadsstrategier.
För att vara mottaglig för kärlek, respekt och omtanke behöver vi också kunna ta emot det och våga behöva och förvänta oss det. Ja till och med våga tacka nej till allt annat som inte har fått oss att må bra.
– ”Jag nöjer mig hellre med lite än att riskera att bli helt utan” är det många som tänker. Det som händer då är att man stagnerar i sin förmåga att utvecklas i sin/sina relationer. Dessutom ger man näring till någon annan som har eller därmed utvecklar ett destruktivt beteende gentemot dig.
Många hittar också acceptansen i att nöja sig med det man får. Det finns inga rätt eller fel här men min erfarenhet som individuell- och parterapeut är att dessa personer sällan blir riktigt till freds med sig själva och sitt liv. Förr eller senare så uppstår en tomhet som blir svår att bära.
Vi får så många tips om hur vi ska må bra och vara hälsosamma. Tidningar och media är fyllda av motions- och träningstips, recept och rekommendationer för vad vi ska äta. Bästa tipset för att vara rädd om vår hälsa skulle jag vilja säga är att skapa nära känslomässiga band till de personer som du älskar i ditt liv. Det finns vetenskap som visar hur trygga sunda relationer påverkar stress, immunförsvar, blodtryck och hjärta.
Känner du att du har trygghet i dina nära relationer så klarar du stress och oro på ett helt annat sätt. Du behöver inte känna dig utsatt, rädd eller orolig för världsliga ting i din omgivning på samma sätt som när du tvivlar på om någon finns där för dig i vardagen när du faller.
Man skulle kunna kalla det att skapa balans i sitt liv. Med en trygg bas är det få saker som får dig att vackla. Med det sagt så underskattar jag inte ett sunt leverne i övrigt med motion och nyttig mat. Ofta går de här sakerna hand i hand. Är du otrygg och orolig så är risken större att du tröstäter, inte orkar laga nyttig mat eller har energin för att fysisk använda din kropp så som den mår bra av.
Om vi inte förstår vad kärlek är, vad som krävs för att skapa starka känslomässiga band så förstår vi inte hur stor påverkan vi har på vår partner, hur känslig partnern är för vad vi säger och gör och vad vårt kroppsspråk säger.
I det här läget går den sårade partnern förmodligen hellre i försvar än visar sin sårbarhet. Det är här som en negativ spiral ofta får fäste. Vi börjar snart känna oss maktlösa och känner hopplöshet i relationen.
Det kan vara så lättande att hitta tillbaka till varandra igen, kanske få hjälp att skapa nära känslomässiga band igen och förstå hur och dess betydelse. Hela kroppen slappnar av och vi kan känna lycka och glädje. Det är så lite som krävs för att vi ska känna så igen, MEN, vi behöver förstå Kärlek.
Kvaliteten på våra känslomässiga kontakter är nyckeln till hur vi utvecklas som människor och vår självkänsla. Det påverkar oss i känslan av att känna oss älskvärda, kompetenta och förtjänta av omtanke, och hur vi upplever vår omgivning som trovärdig och pålitlig.
relationskonsulten 